Operationen
I tisdags opererades jag för första gången någonsin. Jag har haft en extramuskel som har suttit precis bredvid hälsenan och skapat problem sen jag var 16år, vilket är ganska länge nu. Det har krampat i vaden och känts som att musklerna och allt som borde få plats i min fot inte har haft plats. I flera år trodde jag och alla naprapater att det har varit en inflammation i någon led i foten som gjorde det svullet (se första bilden, höger fot). Men efter en magnetröntgen i höstas så visade det sig vara en extramuskel, något man ser ytterst sällan. Så i våras bestämde jag mig för att jag ville göra något åt det... trots att jag hörde skräckhistorier kring operationer osv så kände jag att jag ska åtminstone ha försökt göra något åt det. Jag ville dessutom ha gjort det i sommar och tidigt i sommar för att rehaben ska vara klar tills skolan börjar.Så i tisdags opererades jag på Nacka sjukhus där dom tog bort muskeln, samt gjorde en compartment (snittar hinnan som är runt muskeln) på muskeln ovanför då läkaren tyckte det såg väldigt trångt ut och att även det kan ha orsakat problem. Skönt att ha det gjort men fyfan vad jag hatar sjukhus. Svimmade nästan flera gånger, så fort jag vaknade ur narkosen började jag gråta och kunde knappt sluta. Och jag ville bara därifrån men läkarna tyckte jag skulle stanna över natten. Det gjorde jag ju såklart ibte, utan blev förflyttad till en avdelning där Edvin fick vara med mig och hjälpa mig steg för steg att komma därifrån utan att svimma. Hade en förjävlig smärta i foten och huvudet hela tisdagen, men redan igår kändes det mycket bättre. Kan gå utan kryckor men föredrar att inte göra det då jag blir väldigt trött väldigt fort om jag anstränger foten för mycket. Det känns ändå som att jag tog rätt beslut att genomföra operationen och jag tror jag blir ganska normal ganska snart igen.Kommentarer
Trackback
