Vi hade ett föredrag i skolan idag om självkänsla, självförtroende och ideal och hur vi blir påverkade och varför. Jag har velat fram och tillbaka under dagen kring ifall jag ska ta mig ann och berätta vad vi pratade om idag... och jag ska väl ge det ett försök. Det har blivit väldigt många "hej, idag har jag inget liv som vanligt"-inlägg och väldigt lite hjärna. Så jag ska försöka sammanfatta några tankar kring det vi pratade om.

Det jag kände var det mest relevanta (allt är väl väldigt relevant egentligen) var pratet om samhällets ideal och medias påverkan. Jag och min pojkvän har haft långa och många diskussioner kring detta, då han hatar bloggar dokusåpor och allmänt pantade människor, medan jag alltid har sett en charm i det. Men jag känner samtidigt att jag har haft en distans till vad som skrivs i bloggar och jag LÄSER ju bloggarna innan jag dömer dom. Många har ju bara förutfattade meningar och har ingen aning om vad som skrivs. Iallafall, medias makt kom upp och det blev en massa snack om retuchering. Det jag påpekade då var väl att det makten rätt ofta kan hamna hos fel personer, som väldigt unga tjejer som bloggar. Det är ju betydligt många fler som läser Kissies blogg än mode-tidningar nu förtiden. Och saken är att dessa tjejer får makten redan som 14-15åringar och har INGEN ANING om hur de ska hantera den. Men bloggarna blir stora, kända och nu för tiden är ju folk så JÄVLA kändiskåta, speciellt yngre och dom gör ju allt för att bli som kändisarna. Vems ansvar är det då att se till att man inte påverkas?

En annan sak som kom upp var detta med retuchering av bilder. "Vet ni hur MYCKET som retucheras?" "Jaaa..." svarar alla. Alla är ganska medvetna om att det retucheras och att det är mycket. Det blev prat om att de som retucherar försöka visa den perfekta kroppen, men att den egentligen inte existerar. INGEN ser ju ut som på bilderna. Fast, Victoria Secret modellerna då? Vi har ju sett dom gå på podiet, vi har sett dom röra sig, med just sånna kroppar som "inte existerar". Så JO, DE FINNS och folk tänker ju att om de kämpar lite så kommer de att kunna se ut så. Problemet är ju att vi över huvudtaget har detta som ideal. Det som är iprincip omöjligt att uppnå utan plastikkirurgi. Varför väljer vi inte hälsosamma och ENKLARE ideal att uppnå? Gillar vi att vara destruktiva?

Nu har jag säkert ordbajsat en massa... och man förstår säkert knappt hälften av det jag har skrivit... jag lämnar det till en öppen diskussion, haha ;) En sak jag reagerade på idag var en av mina 9åriga elever som kom fram till mig och sa "Kan du hjälpa mig fixa en snyggare toffs? Jag är så himla ful såhär"... och samma elev sa lite senare "NU TILL DET VIKTIGASTE: VAD SKA VI HA PÅ OSS PÅ SHOWEN?"... Jag ba Det är VERKLIGEN inte det viktigaste. "EH JO" svarar hon. Åh, jag önskar att jag kunde ruska om henne och säga "Snälla! VAR BARN MEDAN DU KAN!!!!"...  

Mary-Kate Olsen, perfektion enligt mig