Det okända

BURP! Är så galet mätt nu, men kan fortfarande smälla i mig en godispåse till tror jag, hehe. Vi har precis käkat pizza/kebab här i Kristineberg och efter ett bråk mellan killarna sitter dom nu snällt i soffan och kollar på Scooby Do(o?). Philippa är och handlar mer cola till vårat "lördagsmys" (hehe, mys hela helgen) och sedan ska vi natta killarna.

Men nu tänkte jag berätta vad som hände igår. Jag och Philippa började prata om henne seans som hon var på i veckan. Hon var ju hos ett medium som kunde känna olika energier osv och Philippa fick kontakt med sin morfar (for real). Så vi pratade en massa om detta, om hur mediumet hade känt den mördade Elin Krantz närvaro efter Elins död, om min farfar, min gammelfaster Ninni och typ "tänk om man skulle få ett tecken". Men jag sa hela tiden "Nej usch, det vill inte jag, gud vad läskigt" samtidigt som jag kände att det hade ju varit rätt colt med bekräftelse. Helt plötsligt när vi pratar om att "dom är ju alltid närvarande" så hör vi hur något faller i marken i köket. Fönstrena är stängda, balkongen är stängd och vi satt stilla i soffan. När detta hände slängde jag mig ner i Philippas knä, höll för öronen och skrek "F*TTA VAD HÄNDE SERIÖST HÄNDE DETTA PRECIS HÄNDE DETTA PRECIS?!??!?!"... Philippa bara ".. Ja... det hände." SÅ JÄVLA LÄSKIGT. Jag trodde jag skulle dö. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Ville bara hem till mamma typ och börja gråta. Men Philippa försökte lugna mig och ba "nej men det vart säääkert något på balkongen", men nej jag var övertygad om att det var i köket.

Sedan när jag hade lugnat ner mig tände vi alla lampor och gick runt i lägenheten för att bara lugna ner mig lite. Och då hittar vi ett inplastat foto på Magnus ligga på golvet... Och jag sa hela tiden "Det lät som typ en planch ramlade ner"... och då var det detta inplastade fotot som hade ramlat ner. Eller ja, "ramlat". Det kan inte ha blåst ner, det kan inte varit något som lossnade från väggen för den låg på bokhyllan, utan påriktigt så måste "någon" ha slängt ner den från bokhyllan. Jag har aldrig varit med om något liknande och aldrig fått så mycket kalla kårar längs ryggen som jag fick igår. Fy i helvete... Idag sa Philippa "jag sa bara att det måste varit balkongen eller något bara för att lugna ner dig... jag är helt säker på att någon av dom vi pratade om var där".


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0