Jag tog mig en kvällspromenix med kusinernas schäfervalp och fyfan vad ouppfostrad den är. Helt sinnes. Jagar efter bilar, hundar, cyklar, kossor, mopeder, ja allt förutom efter mig typ. My God! Visst, det är en valp, men en fem månaders valp är starkare än vad man tror. Vi gick hursomhelst förbi kyrkogården en stund, ville kolla till min morbrors grav. Han som dog i våras. Men utanför kyrkogården var det fullt med vattenpölar och det var ju det bästa den här hunden visste. Hoppade från ena pölen till den andra. Tacksamt att ha på sig vita converse liksom.

Nu har jag suttit där ute med min fine vän och hans fantastiska hund.