(Ni som inte bryr er om djur, snälla, börja inte änns läsa)

Japp, så som vanligt när jag sitter och kollar på Efterlyst så får jag för tredje gången ett dåligt besked. För ett år sedan var det Louie som hade blivit påkörd, för ett par veckor sedan hamnade min kusin på sjukhus och idag fick jag sms av pappa där det stod att min katt Figaro i Göteborg antagligen inte kommer överleva natten. Tänker aldrig mer kolla på Efterlyst, trots att det är mitt favoritprogram.

Mamma var med honom hos veterinären igår och det visade sig vara en kattform av Leukemi. Blodcancer. Fast för katter är det mer ett blodvirus som kan smitta andra katter, men som är lika farligt och lika obotligt som leukemi är. Han har de senaste veckorna rasat i vikt trots att han har ätit mycket och nu idag så har han slutat äta och slutat dricka. Han är sover hela tiden och nu är han så orklös att han knappt kan resa sig. Min lillebror sa att Figaro hade gått och lagt sig under hans säng nere i källaren, vilket inte är likt Figaro som annars ligger i mitten av mamma och pappas säng där han får som mest uppmärksamhet. Nu vill han vara för sig själv, som djur brukar reagera när dom håller på att dö. Vet inte vart jag ska ta vägen. Detta var ju min bästa vän som barn. Har levt med honomi 16år, lika länge som min lillebror och nu håller han på att dö... och jag får inte träffa honom.

Kommer ihåg när jag var liten, yngre, och vi skulle åka till Polen. Då brukade jag ta med mig Figaro upp på berget utanför där vi bor och sitta och prata med honom. Var alltid orolig att det skulle vara sista gången jag såg honom eftersom vi var borta så länge på somrarna och han kunde kanske bli påkörd, som många andra av våra katter har blivit. Fick alltid tårar i ögonen när jag skulle åka ifrån honom, det var ju min katt. Min bebis. Varför han inte bor med mig nu är för att jag ser det som plågeri att ta en katt som varit utekatt och låsa in honom i en lägenhet. Så han fick stanna i Göteborg och nu har jag inte änns fått säga hejdå till honom påriktigt. Jag är ganska säker dock på att han fick en rejäl kram innan jag åkte därifrån sist, men det var så längesen. Hoppas han inte glömt bort mig eller tror att jag glömt honom. 

Kommer sakna honom så jävla mycket när jag är i Göteborg. Precis som jag saknar Mia som vi fick avliva pga cancer för 1½år sedan. Fan också. Jävla djur... Önskar ibland att jag inte brydde mig alls. Jag hoppas iallafall att han inte lider och hejar på att han ska bli bättre... Positiv energi. Jag ger inte upp.

♥